“Prat så jag förstar” är ett uttryck jag minns att jag hört ända sen jag var barn. Inte alla gånger riktat till mig, men till någon som uppenbarligen inte pratat så att mottagaren förstått vad hen vill säga. Ibland kan det ha handlat om bristande språkkunskaper, ibland om att nån velat svänga sig med så fina ord att mottagaren inte hängt med i diskussionen.
Grundstenen för en god kommunikation är ju att båda parter förstår vad den andra säger. Sen kan man missförstå för att man missar det ironiska tonfallet, välja att missförstå för att man inte vill ta emot det den andra säger eller så kan åsikterna vara så olika att man inte kan omfatta vad den andra säger. Men huvudsaken är att man använder ett språk med ord som båda förstår, annars är det vara svårt att kommunicera det man vill få fram.
Det här har jag tänkt på när jag skrev den här veckans Spaltare som publicerades i Åbo Underrättelser idag (även om kolumnen publiceras på websidan först på söndag). Om du inte har tillgång till tidningen kan du läsa min text här.