Den här veckan har jag känt hur tungt det varit att ha kurser på hälft. Eller rättare sagt jag har känt hur lättad jag är över att ha lämnat in slutuppgifterna för två kurser. Lättnaden har resulterat i att en stor hög med byk blivit tvättad och ett råddigt rum börjar se mera hyfsat ut.
Jag har redan en tid försökt röja och städa bort sånt som jag inte längre behöver. Jag dö-städar. Idag tog jag itu med några stora byrålådor och där bland alla gamla kontoutdrag, lönelappar och andra mera udda papper hittade jag en gammal kopia på en text som jag tycker är värd att dela med flera:
Livet kräver mod
- att visa förtroende, att vara värd förtroende. Rädslan litar på ingen.
- att visa tillgivenhet för andra. Rädslan slår vakt om sitt eget,
vill inte ta risker för att hjälpa andra,- att blicka framåt och planera. Rädslan blickar bakåt – eller blundar,
- att vara öppen för förändringar, att möta nya situationer och utmaningar.
Den som saknar detta mod stannar i växten,- att utnyttja sina personliga möjligheter och sin individuella begåvning.
Den rädsla som beror på bristande självtillit avhåller oss från att handla,
gör oss osäkra och passiva,- att fatta beslut. Den osäkra rädslan leder aldrig fram till sådana,
- att följa sin övertygelse och sitt samvete.
Rädslans verksamhetsmodell är den samma som vindflöjelns,- att tänka nya tankar. Rädslan dröjer kvar vid andras idéer,
den förblir vid det gamla, medan livsmodet bygger för framtiden.Men livet kräver också modet
- att stiga åt sidan och låta bli att delta i mänskornas kamp om makt och standard,
- att möta de nya krav som samhällsutvecklingen ställer,
organisatoriskt och ekonomiskt.
/John Vikström vid Kyrkodagarna i Åbo i maj -79/
Jag vet inte varifrån jag fått den här gamla kopian, för jag var inte med om Kyrkodagarna i Åbo 1979. När jag hittade den idag fastnade jag för att det som John Vikström sade då, är lika aktuellt idag. Livet kräver mod.