Det är evighetsfrågan som förundrar mig gång på gång. För ett ögonblick sen var det jul och för två sen var det sommar. En kompis dotter fyllde nyss 15 och jag minns dopet som var för några år sen. Kan det verkligen vara 15 år?
Den här veckan försvann också in i tidens stora svarta hål. Låt se vad jag minns av den:
Måndagen var arbetsdag med flera möten.
Tisdagen spenderade jag en god stund med en kompis och hennes galet söta hund.
Onsdagen var arbetsdag med möten och en sväng in till Åbo för att uträtta nödvändiga ärenden.
Torsdagen förflöt med möten för förtroendeuppdrag och en trevlig kväll med radionadaktarna på distans.
Fredagen var arbetsdag och jag fick en hel del gjort.
Lördagen blev städdag och oj så skönt att få rent i knutarna!
Idag söndag har vi gått på promenad och jag fick ner en kommande radioandakt på papper.
Varje dag eldade jag i vedpannan och sparade en hel massa elektricitet.
Det känns som att den här veckan har varit en högst vanlig vecka utan något speciellt att notera. Det är kanske därför den så snabbt försvinner ur minnet?
Så ställer jag mig själv frågan, vad är det som gör en vecka speciell och minnesvärd? Är det inte ändå just alla dessa vardagliga sysslor som är livet?
Vilken tur ändå att man ibland förevigar en helt vanlig dag.