Så var sista gudsjänsten i Houtskär förbi för den här gången. Vi firade allhelgona gudstjänst med ljuständning för de avlidna. Kyrkan var full (med coronamått mätt) och det kändes fint att få leda gudstjänsten ännu en gång.
Efter gudstjänsten fick jag säga tack och hej till församlingsborna och jag, min tok!, hade bestämt mig för att ännu sjunga Björn Skifs Håll mitt hjärta för församlingen. Det gick si sådär och hade varit klokare att lämna ogjort. Mitt i sången överrumplade orden mig med full kraft. Rösten höll inte, men jag kom till slut. Jag kan ju ändå säga att tårarna rann på både mig och flera av församlingsborna.
Efter sången tackade kapellrådet mig med blommor och en liten segelbåt gjord av en församlingsbo. En annan församlingsbo hade målat en tavla av den öppna kyrkdörren och magnolian som blommade bredvid.
Ute på trappan efteråt gav ett par församlingsbor mig böcker och många kom och bytte några ord med mig. Denna underbara omtanke och vänskap som jag omfamnades av!
Åh, det var nog en fin stund som jag bär med mig för alltid.
Tack och tills vi ses igen, må Gud hålla dig i sin hand!
Dagens predikomanuskript finns som vanligt att läsa om du klickar här.