Sista ruschen före ledigheten

Vilket veckoslut!
Igår var det full fart från morgon till kväll. Jag hann inte riktigt med och av någon outgrundlig anledning var jag tröttare än på länge. Eller så outgrundlig var den väl kanske inte. Det har blivit flera överlånga dagar på sistone, för att jag vill så rysligt mycket och nu låg semestern framför som en gigantisk deadline för allt möjligt. När kvällen kom var jag tacksam över att ha kommit till slutet på dagen utan större blessyrer eller uttalade grodor.

Förmiddagen gick åt till förberedelser för dagen och för att få de sista bitarna att falla på plats innan Meditationsstigen skulle invigas på kvällen. Det mesta hann jag få klart och resten får klara sig till efter semestern. Karta och text finns på väggen i vapenhuset och broschyrerna är utskrivna och en del vikta och på plats i vapenhuset. Tack gode Gud för tjänstvilliga kantorer!

Klockan ett var det dags för en jordfästning, efter det en urnbisättning med andakt, på det en vigselövning och samtal och så till slut en helgmålsandakt. Det där som så fint kallas ställtid, stunder mellan de olika arbetsuppgifterna då man hinner ställa om, uteblev så gott som helt och det kändes. Jag måste lära mig att skriva in mera luft i kalendern!

Å andra sidan är det väldigt sällan som min kalender är så där galet fullproppad.
Idag räckte det med en ”vanlig” arbetsdag. Jag kom till kansliet kl 9.00 och förberedde friluftsgudstjänsten, skickade några mejl, skannade diverse papper som behöver skickas vidare och skrev predikan. Kl 12 var bilen packad och klar, tack gode Gud för duktiga församlingsmästare!

Friluftsgudstjänsten började kl 13 ute på Skomakorsjeelon (Skomakarens gärda) i Kivimo by och innan dess hade vi byggt kyrkan med tak för kantorn och elpianot, ställt ut fällstolar för deltagarna, högtalare och mikrofon fungerade och psalmböckerna räckte till. Tack gode Gud för alla frivilliga församlingsbor!

Nånting lite knasigt blev det med bildvinkeln, men det är en prälfie i alla fall.

Efter gudstjänsten packade vi raskt ihop och kantorn hann hem med den tidigare färjan. Själv stannade jag kvar en stund på kansliet för att röja av skrivbordet, tömma huvudet och sätta in ett frånvaromeddelande på mejlen. Det var en skön känsla att kunna stänga dörren till arbetsrummet när skrivbordet var tomt och allt klart. På färjan hem satte jag in ett nytt meddelande på telefonsvararen om att jag inte är på jobb. Klockan 16 var arbetsdagen slut.

Nu känns det faktiskt som om jag skulle vara värd några veckors vila från jobbet.