Efter en veckas semester var det riktigt roligt att komma på jobb igen. Så roligt faktiskt, att jag på måndagseftermiddagen höll på att försena mig från färjturen jag planerat att åka hem med!
Jag satt framför datorn och jobbade med tidningen Församlingslyktan. Jag minns inte om det var ombrytning eller om jag skrev någon text, men plötsligt när jag såg på klockan hade den tickat iväg längre än jag trodde. Bråttom, bråttom blev det att plocka ihop för dagen och rusa iväg till färjan.
Jag hade förstås kunnat stanna en stund till och ta nästa färjtur hem, men då det är 1,5 – 2 timmar mellan färjturena är det mera sällan lockande. Jag hade ju dessutom löfte om att få middagen serverad när jag kom hem, bara jag kom hem den planerade tiden.
Det är ett lyxproblem att trivas så här bra på jobbet. Eller kan man ens kalla det ett problem? Det är nog bara lyx!