För mig är julmorgonen viktig. Som vaktmästare njöt jag av att få stiga upp galet tidigt och förbereda kyrkan för alla andra. Att få tassa omkring i en helt tom kyrka och tända alla ljus är otroligt mysigt. När de andra sen kom till kyrkan var det ett nöje att få se deras sömndruckna ansikten lysa upp av att åter få se alla ljus brinna.
Nu är jag inte längre vaktmästare och jag kunde låta bli att störa vaktmästaren i hans värv den här morgonen. Istället njöt jag av att efter en god natts sömn få vandra från Prästgården den lilla promenaden till kyrkan. Jag möttes av gravgårdens alla ljus och av vaktmästarens omsorgsfullt utplacerade och tända facklor. Det kändes gott att få känna sig välkomnad till kyrkan i den tidiga julmorgonen.
Inne i kyrkan var alla ljus tända. Det är nästan magiskt att få uppleva stämningen av de tända kronorna på julmorgonen. Även om belysningen blir mera dämpad än med de elektriska lamporna är känslan av ljus mycket större. Budskapet om att oss är en Frälsare född till ett ljus i vårt mörker berättas av varje enskild ljuslåga och det blir starkt som ljuset kring ängeln den första natten. Lågorna och vi stämmer in i orden Ära vare Gud i höjden!