På många arbetsplatser ordnar man någon typ av gemensamt program i slutet eller början av året. Det kallas ibland julfest eller pikkujoulut på finska. Idag ordnade samfälligheten en jullunch för alla anställda i Pargas kyrkliga samfällighet, Väståbolands svenska församling och Turunmaan suomalainen seurakunta. Vi var dryga 50 personer som deltog. Det betyder att det bara var några få som inte hade möjlighet att delta.
Det ordnades buss från Pargas till Korpo där vi strålade samman vid kyrkan med dem som tagit sig dit på egen hand. Kaplan Esa Killström, eller det lokala helgonet som han kallar sig med glimten i ögat, hälsade oss välkomna. Det blev en trevlig och samtidigt tankvärd stund i kyrkan som avslutades med att vi sjöng Laudate omnes gentes, laudate Dominum i koret. Somliga föll in i stämmor och det blev en verkligt effektfull klang i den medeltida stenkyrkan.
Efter andaktsstunden styrde vi mot Korpoström där vi möttes av ett dignande julbord. Vi lät oss alla väl smaka och jag tappade räkningen på hur många gånger jag fyllde på min tallrik. Till slut tittade jag på min tomma tallrik och önskade att det hade funnit någon liten tom ficka i magen ännu som jag kunnat fylla. Så god var maten!
Som tur är efterrättsmagen en skild mage, så jag lyckades klämma ner en liten bit tårta till efterrätt. En härligt glögg-cheescake!
Efteråt, i bussen på väg hemåt, kändes det att magen var överfull. Men, det är väl så det ska få kännas efter en särdeles lyckad jullunch? Trevligt sällskap och god mat är nog aldrig fel.