I min väska finns för det mesta en sliten, liten tygmus, i tiderna inhandlad på IKEA. Detta lilla gosedjur, vid namn Kyrkråttan, har blivit en stor personlighet med en stadigt växande vänkrets på Instagram. Scrollar du nedåt på sidan ser du ett utdrag av hans äventyr i balken till höger.
Min lilla vän, Kyrkråttan
För varje bild jag lägger upp på Instagram av Kyrkråttan skriver jag en liten text. Ibland är den rolig, ibland är det en bibelvers, men för det mesta är det en förklaring av eller fundering kring situationen Kyrkråttan befinner sig i på bilden.
Här om dagen stannade jag upp och funderade om denna lilla kändis jag skapat är ett bevis på att jag har barnasinnet kvar eller om det är ett bevis på att jag inte riktigt är vid sunda vätskor?
Ofta får jag frågan om Kyrkråttan är med mig, så kanske det är så att vi människor behöver små galenskaper för att balansera upp alt allvarligt som omger oss?