När man går på pastoralkurs händer det sig att man får en hemuppgift eller två. Senast jag var på kurs var uppgiften att på förhand arbeta med en predikan. Inte bara att skriva en, utan att verkligen fördjupa sig och tänka till kring texten. Jag kan inte påstå att mitt arbete kring predikan var särskilt uttömmande och predikan skrev jag sen rätt hastigt med noll inspiration. Så den blev som den blev. Jag är helt medveten om att den hade kunnat bli bättre om jag gett mig mera tid och om jag haft mera ork.
I uppgiften var det fritt att välja söndag under hösten, så jag valde lite på måfå en söndag jag visste att jag skulle predika, men tänkte att jag kanske skulle ha ont om tid att förbereda mig inför. Den söndagen var idag. Med facit på hand kan jag säga att jag nog haft mera tid den här veckan att fundera på predikan än jag hade då när jag gjorde uppgiften. Det oaktat var det skönt att ha predikan klar och få tid att göra annat som också är viktigt och tar sin tid.
Så när jag idag predikade min färdiga predikan bedömde jag att den här predikan inte var den sämsta jag gjort. Så jag lägger upp den under Ordet är mitt med alla de andra mer eller mindre lyckade predikningarna till allas beskådan. Det gör jag enligt devisen: Alla kan vara bra på något, om inte annat kan man fungera som avskräckande exempel.
Nu skulle det då bara vara att ta sig i kragen och skriva nästa hemuppgift inför kursdagarna inkommande vecka…