I morgon börjar skribalägret. Det blir mitt tredje.
När jag själv var konfirmand var det inte tal om något läger. Då var det lektioner varje vardag mellan skolavslutningen och midsommar och så blev vi konfirmerade på midsommardagen. Jag tillhörde den sista gruppen som följde detta gammalmodiga system. Följande år var det ny präst och nya tider. Då kom lägertraditionen till Nagu.
Så när jag gjorde min skribapraktik under studietiden var det mitt första skribaläger – ever! Jag hade ju inget ansvar direkt, men spännande var det i alla fall. Gruppen var stor och det var händelserikt. Jag lärde mig allt möjligt på det lägret!
Mitt andra läger var förra sommaren när jag var nybakad präst och plötsligt skulle ansvara för 28 ungdomars kristna fostran på ett 12 dagars skribaläger. Jag kände mig rejält skakig när det drog igång. Mitt stöd var ändå ungdomsarbetsledaren som dragit en miljon läger – typ, och de fyra unga ledarna som hade varit på minst hundra läger – typ. Det var jag och konfirmanderna som hade ungefär lika stor erfarenhet av att vara på läger!
Så i morgon börjar mitt tredje läger. Det känns lite skumt för förhållandet mellan antalet konfirmander och ledare är så fullständigt annorlunda än de två tidigare lägren jag upplevt. Vi är MÅNGA i personalen. Jag är inte lägerledare, så jag har inte fullt ansvar för att allt klaffar och fungerar. Det känns också lite skumt, för det känns som att jag inte har någon koll alls.
Månne inte det blir bra ändå?