Jag är en person som gillar listor, tabeller och statistik. Så gott som varje vecka skriver jag en ny to-do-lista åt mig. Ibland är det en småskrynklig post-it-lapp i kalendern, ibland är det en snyggt textad lista i olika färger. Jag streckar över utförda poster vart efter och skriver till nya när det dyker upp sådant jag behöver minnas. Det här hjälper mig att fokusera och att verkligen få gjort allt som måste göras.
Nu känns det som att det ligger ett berg av uppgifter framför mig, så jag satte mig ner för att skriva en snyggt textad to-do-lista. Det känns liksom bättre då om den är snygg och vackert skriven. Som om uppgifterna inte skulle vara lika hopplöst många då, när de är vackert noterade på listan.
Den här gången hjälpte det inte riktigt. Listan är 18 punkter lång och sträcker sig tidsmässigt fram till onsdagen efter påsk. Över hälften av punkterna består av ord som predikan, andaktstal, jordfästningstal och liknande. För mig betyder det textproduktion. Och nej, jag kan inte använda samma text flera gånger. Det funkar bara inte att hålla samma predikan på palmsöndag, skärtorsdag, långfredag och påskdagen…
Nu kunde man fråga sig varför jag inte förberett mig tidigare? Det är ju liksom ingen överraskning att påsken kommer i år, igen! Jag kan räkna upp ett flertal tänkbara orsaker, men det spelar ingen roll vilka orsakerna är. Nu är det bara att sätta igång och producera text. Som tur är gillar jag också att producera text, både i bloggformat och i andra sammanhang.
Det blir säkert bra. Inte bäst, men good enough (tillräckligt bra).