Nu möter jag ledsna ögon

I de här dagarna blir det så tydligt hur många som är ledsna och besvikna för att jag är på väg att lämna dem. Alla säger att de förstår mitt val, men att de kommer att sakna mig och helst skulle se att jag skulle stanna i församlingen.

Det känns sorgligt och hemskt att vara tvungen att göra så många så ledsna. Jag skulle så gärna stanna, men samtidigt blev jag erbjuden ett nytt uppdrag med så många fördelar för mig egen del att jag gärna tar emot det.

Jag har blivit väldigt väl emottagen och jag trivts från första stund i Kimitoöns församling. Jag var inställd på att stanna åtminstone något år, men nu blev det inte så. När jag väl tackat ja till det nya uppdraget började jag inse hur slitigt det trots allt är att bo på två ställen. Att inte få dela vardagen med familjen visade sig vara tristare än jag räknat med. Att varje vecka köra 135 km enkel resa för att vara hemma två dagar blev i vintermörkret tyngre än jag räknat med i sommarens ljusa nätter.

Trots det vill mitt hjärta brista för att jag tackat nej till att stanna kvar hos alla trevliga, härliga människor i församlingen. Både personal och församlingsbor. Alla ni som gett mig en kram eller tryckt min hand och sett på mig med ledsna ögon. Jag är så ledsen för att det inte blev längre än så här.

Samtidigt fanns det aldrig några garantier, det finns det aldrig. Vi vet aldrig vart vi blir kallade. Vi vet aldrig hur snart livet förändras. Och att stanna för att inte göra någon annan besviken, när det känns rätt för en själv att bryta upp, är aldrig en bra lösning. Vi måste vara sanna mot oss själva och ta hand om oss själva och våra familjer för att kunna hjälpa andra. Det svåraste av allt är kanske att ändå glädjas över att vi haft en fin tid tillsammans. En kort, men fin tid.

Och det är ju inte som att jag skulle flytta till månen eller dö. Jag finns ju kvar, på facebook, i bloggen och så träffas vi ibland, när vi råkas. Och inte att förglömma, Kyrkråttan fortsätter visa bilder på var vi rör oss!

Men nu, nu ska vi först fira jul!