När döden kommer plötsligt

I onsdags när jag kom till kansli och skulle starta min dator visade den inga livstecken alls. Hur jag än försökte starta den totalvägrade den. Det här var mycket konstigt för jag hade senast använt den på söndagen. Den hade legat orörd i dockningsstationen och vad jag vet hade ingen annan heller använt den. Mystiskt.

Jag ringde förstås it-stödet och fick höra att om man håller inne startknappen i 25-30 sekunder kan den starta om på nåt sätt. Jag gjorde så och tadaa! Datorn vaknade ut sin koma. Via ett nätprogram kunde sedan it-stödet ta sig en titt på datorn. Han uppdaterade, rensade och gjorde vad nu it-stöd brukar greja med. Så var allt frid och fröjd. Jag kunde åter använda min dator.

Torsdagen spenderade jag på Hitis utan min dator så den fick åter ligga och vila i dockningsstationen. På fredagen startade datorn åter glatt på morgonen men på eftermiddagen, efter klockan fyra förstås, blev det hjärtstopp och hjärnblödning i datorn. Utan förvarning stängde den av sig och tvärdog. Nu hjälpte det inte längre att hålla inne startknappen länge.

Datorn är inte ens fyra månader gammal men it-stödet nämnde på onsdagen att det varit liknande problem med några datorer tidigare och diagnosen har varit ett från början skralt moderkort som gett upp. Så vitt jag förstår betyder det att datadöden är definitiv.

Som tur är hade jag redan förra veckan sparat det jag behöver från datorn på en minnepinne med tanke på att jag snart kommer att byta arbetsplats och datorn inte sen längre är min. Så jag antar att det enda jag behöver göra nu är att välsigna datorn till den eviga vilan och sända den till dataskroten. Sen kommer det förhoppningsvis en ny eftersom det ju finns garanti på  dylika tingestar. Nästa präst får en splitterny dator, tjohoo!

Som tur också är kan jag utan problem logga in på någon annans dator på kansli och jobba vidare. Alltså är det ingen större fara skedd. Bara en dator som dött. Vila i frid.