Efter en lång arbetsdag med ett alldeles underbart De vackraste julsångerna tillfälle kände jag hur hungrig jag var. Att åka hem till lägenheten för att koka havregrynsgröt kändes inte lockande, utan det kändes som dags för franskisar. Efter en snabb koll vilka mina alternativ var styrde jag stegen mot Strandhotellets restaurang. Där serveras franskisar en lördagskväll som ikväll.
Jag beställde min mat, med tillhörande franskisar, vid bardisken och stegade ut på den mysiga glasverandan. Jag hade kunnat sätta mig ensam vid ett bord, men det kändes lika lockande som havregrynsgröten. Två damer satt vid ett bord och jag frågade om jag fick göra dem sällskap. Visst fick prästen det!
Så jag slog mig ner, presenterade mig och så pratade vi bort en timme eller så. Härligt att få sällskap och roligt att lära känna ortsbor!
Kanske jag inte är riktigt som alla andra, men jag drar helt fräckt nytta av prästskjortan och bjuder in mig själv. För jag tror att det är enda sättet att bryta isen och bli bekant. Dessutom tycker jag att det är alldeles förskräckligt viktigt att prästen rör sig på samma ställen som vanligt folk och pratar om vanliga saker med dem där.
Så, mina damer, om ni råkar läsa det här, tack för trevlig samvaro ikväll!