Jag hade funderat på att delta i Teologiska studentföreningens höstfest men lät bli att anmäla mig, för jag tänkte att jag nog inte kommer att hinna eller orka ändå. Så i veckan kom det ett meddelande i telefonen med en fråga om jag ville ställa upp som festtalare! Då kunde jag inte låta bli utan tackade glatt ja till festen.
Jag funderade lite på vad jag skulle hålla tal om men jag hann inte/orkade inte/ides inte/prokrastinerade att skriva talet tills jag insåg att det var fredag och dags att hålla talet samma kväll. Jag hade ju tänkt lite på förhand så jag krafsade ner några franska streck men insåg att det kanske inte skulle räcka hela vägen. Så jag snodde helt fräckt ett qwiz med svåra svenska ord på nätet som utfyllnad till mitt tal. Så kopierade jag upp qwizets frågor i några exemplar för att kunna låta festdeltagarna utmana sig själva. För att göra det hela lite roligare skrev jag en kort berättelse där alla orden ingick. Det blev en knasig liten berättelse men den fungerade som ledtråd till de svåra orden.
Festen blev rolig och det allra roligaste var nog att träffa så många gamla studiekompisar! Ett par av dem doktorerar nu, en jobbar som lärare, en som diakon, en har paus i studierna för ett förtroendeuppdrag och många studerar fortfarande mer eller mindre flitigt. På nåt sätt var det en väldigt udda grupp av människor men glädjen att vara tillsammans var stor.
En sak glömde jag att säga i mitt tal och eftersom jag vet att åtminstone några av festdeltagarna också läser bloggen säger jag det nu:
Tvivla aldrig på att du är rätt för det du gör. Gud behöver dig precis som du är. Vi är alla bra på någonting och tillsammans kompletterar vi varandra så att helheten blir fantastisk.
Det gäller förresten alla, oberoende av om du var med på festen eller inte.
Du behövs som du är!