Va’ som folk

I lördags var det stor fest i byn Dalsbruk. Det ordnades September Open och det lär ha varit hela 7000 besökare! Det var fantastiskt sommarväder och en stor härlig marknad som sträckte sig genom minst halva byn. Jag hade inga förrättningar eller andra arbetsuppgifter som krävde min uppmärksamhet under förmiddagen så jag drog på mig prästskjortan och gick på marknad.

Det låter kanske som en udda kombination, prästskjorta och marknad. Visst hade jag kunnat lämna skjortan hemma, men jag ville signalera att kyrkan var på plats. Samtidigt ville jag visa att jag som präst är som folk är mest. En del bekanta har jag redan hunnit få och dem stannade jag och pratade lite med när vi sågs i vimlet. En del för mig ännu okända bybor pratade jag också med, men jag hade gärna pratat med ännu flera. Vi finländare är överlag för blyga för att spontant ta en pratstund med en präst i folkvimlet.

Jag har hört präster som valt att inte visa sig i prästskjorta för att de vill hyvla ner tröskeln som ibland finns där genom skjortan. De vill vara som vanligt folk utan att ha prästskjortan som hinder. Jag förstår dem för under min korta karriär som präst har jag märkt att prästskjortan eller ämbetsdräkten väcker uppmärksamhet. Det är stor skillnad på hur främmande människor beter sig när jag utmärker mig som präst eller när jag är klädd som vem som helst. Samtidigt vill jag genom att använda prästskjortan visa att jag ändå är som vem som helst.

Ur boken Stengrunden av Bo Giertz har jag antecknat följande citat ”tro inte att du förmår något av egen kraft. Håll prästskjortan på när du möter folk i arbetet, du är kallad, utvald och vigd att gå Guds ärenden. I dig själv är du inget märkvärdigt.” Fast boken nästan är gammal som gatan är den visdomen alltid aktuell. Just så här tänker jag också. Jag som person är inget märkvärdigt, jag är bara en vanlig människa som alla andra, men jag har fått det fina uppdraget att gå Guds ärenden och då ska det få synas.

Kuriosa: Va’ som folk, sa alltid min mamma när jag var ung och på väg ut på äventyr. Jag svarade vanligtvis: javisst, jag ser hur alla andra gör och så gör jag likadant. Gissa om hon avskydde det svaret?