Idag har jag fått berätta om mig själv och min väg till att vara präst och till Kimitoöns församling för en grupp äldre som njutit av att vara på läger några dagar. De var naturligtvis nyfikna på den här nya prästen. Vad är hon för en, var bor hon och vad ska hon göra?
Jag är rätt van att berätta om mig själv och min väg i livet men det intressanta är att varje gång jag gör det lär jag mig något lite nytt om mig själv också! Det är när man sätter ord på känslor och erfarenheter som man upptäcker dem på nytt.
När jag idag förklarade varför jag som tidigare vaktmästare valde att söka mig till präst och inte kantor eller diakon nämnde jag en viktig del som jag inte tänkt så mycket på tidigare. Kantor blev jag inte för att jag inte orkade lära mig spela orgel och diakon för att jag inte tilltalades av diakoners arbetsuppgifter. Själva kyrkobyggnaden är viktig för mig. Likaså gudstjänsten och liturgin. De spelar ingen större roll i diakonens arbete men nog i prästens. Så det var ett av argumenten för mig att söka mig till prästämbetet. Tänk, det var först idag när jag uttalade orden som jag insåg att det verkligen är så! Jag trivs i kyrkobyggnaden och jag njuter av en välgjord liturgi.
Här är en panorama bild från Pargas medeltida stenkyrka där jag fick fira mässa i början av sommaren.
