Det tog mig nästan fyra månader innan jag kände behov av att övernatta på jobbet. Det är inte på grund av för sen kväll utan på grund av att jag vill vara lite tidigare i kyrkan i morgonbitti än vad jag skulle vara normalt. Det går en tidigare färja, men den går sååå tidigt att jag är sur hela dagen om jag måste stiga upp så tidigt.
Så den enkla lösningen var att packa övernattningskassen och stanna kvar. Det gav mig möjligheten att ta det lugnt i kväll. Jag har jobbat sent, men ändå tagit mig tid att gå på en promenad längs stranden i solnedgången. Underbart!
Jag har en ny telefon med superbra kamera så jag passade på att pröva den lite också. Dessutom har jag skaffat mig en selfie-pinne som också fungerar som tripod, dvs. stativ och den prövade jag också. Prima grejer kan jag bara konstatera!
Okej, just den här bilden är inget mästerverk. Verkligen inte! Men jag har knäppt den själv med hjälp av selfie-pinne-stativet och den löstagbara bluetooth-knappen. Så lite träning och koll på inställningar och kameravinklar kan det bli riktigt prima. (Den som vill kan ju roa sig med att räkna ut hur många ”fel” bilden har, ping speciellt till vännerna C och L)
Jag kan bara konstatera att jag är lugn, nöjd och tillfreds ikväll. Snart ska jag krypa under täcket så jag vaknar pigg och glad i morgon.
Den bästa kameran är den man har med sig, eller hur! ? Ser inte fel, en bild kan vara så mycket mer än teknisk perfektion, det är stämningen som räknas!
?