I onsdags hade jag konfirmandundervisning på eftermiddagen och någonstans där kände jag en lustig krypande, kliande känsla i halsen. Jag tänkte några otryckbara tankar och rusade till butiken efter citroner och ingefära. Jag blandade till Ingefära-shot och stjälpte i mig.
På torsdagen vaknade jag med en obehaglig känsla av förkylning i kroppen. Jag drack ingefära-shot och hoppades på det bästa. Efter arbetsdagen bar det av hemåt. Fredagen skulle jag distansarbeta hemma i Nagu och sen var det dags för långledigt.
På fredagen vaknade jag och var sjuk. Ingefära-shottandet skrattade viruset eller bacillerna åt och sen lekte de rövare i min kropp. Av jobbandet blev det ingenting. Av ledigheten blev det nästan ingenting heller. Eller jo, jag var ju ledig och kunde ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Men allt det där andra jag hade tänkt göra, det är fortfarande ogjort.
Jag försöker kurera mig på alla upptänkliga sätt men det känns segt. Tempen ligger där runt 37 så jag känner mig bara hängig. Skulle jag ens ha fått en ordentlig feber som rensat ut eländet ur systemen! Nu blir det väl en seg, långdragen förkylning som vägrar lämna mig ifred.
Det är inte synd om mig, det är bara så gräsligt irriterande att vara så här halvsjuk men känna sig helfärdig. Slemhostan river sönder halsen. Det eviga snorande sliter på huden kring näsan. Tempen gör att jag känner mig varm och kall om vart annat. Jag AVSKYR att vara förkyld!