Jag märker att jag på nåt sätt har landat igen efter september. Du märker det bäst på att det åter trillar in blogginlägg i en strid ström. Visserligen skrev jag en del på bloggen under september också, men sen blev jag tom i skallen. Fullständigt urblåst.
September var en grym månad. Det är tur att jag bloggade då, för annars skulle jag inte minnas hur gräsligt mycket jag hade på gång då. Sen blev det nästan två veckors ofrivillig tystnad i början av oktober, eftersom det var så tomt i mitt huvud.
Oktober inleddes med Församlingslyktans auktion. Den ska jag återkomma till i ett senare inlägg, så det får du vänta på lite grann. På det var det tre dagar pastoralkurs på Lärkkulla och sen ledig helg.
Pastoralkursen om Bibeln och livet var en oas, ett vattenhål med levande vatten, en terapiretreat, ja du hör, jag är lyrisk. För när man känner sig så tom som jag gjorde och så trött som jag var, så är det underbart att få åka till en kursgård där maten står på bordet flera gånger om dagen helt av sig själv (Tack köket!). Där föreläsningar varvas med givande diskussioner och andakter. Där goda vänner får en att skratta och prata. Det gjorde gott. Verkligen.
Visst är det fortfarande mycket på jobbet, så är det på de flesta jobb i dag, men inte oöverkomligt mycket. Just nu känns det som att jag har det hela rätt så väl under kontroll och det är en skön känsla. Peppar, peppar, ta i trä! Jag vet att situationen mycket väl kan ändra på ett ögonblick, men den dagen den sorgen! Det är onödigt att oroa sig. Det är faktiskt bättre att ta ut all glädje i förskott, för det värsta som kan hända är att man är glad i onödan, läste jag någonstans. Så sant som det är skrivet, vill jag påstå!