Efter den intensiva helgen hade jag planerat in en dag med distansarbete hemifrån. Jag tänkte att jag skulle hinna göra en del småsaker som jag hänger efter med och att jag skulle ge mig själv en möjlighet till återhämtning. Jag tänkte att jag tar en lugn morgon och stiger upp när jag känner för det.
Jag ställde ändå väckarklockan på halv nio, men när den ringde låg jag kvar och njöt av att inte ha bråttom nånstans. På pricken kl 9 hörde jag hur jobbtelefonen ringde och jag masade mig upp upp för att svara. Det visade sig vara kyrkoherden som ringde och hon sa ”nu är det lite panik”. Om jag var sömnig så blev jag klarvaken på en gång.
En kollega hade plötsligt fått förhinder och pensionärslägret skulle börja on nån timme. Kollegan skulle ha ansvar för programmet på lägret och nu kunde hen inte delta.
”Jag kommer!” svarade jag. På en halv timme hann jag med mina morgonbestyr, packa kassen och plocka några böcker som jag kanske kunde behöva ur bokhyllan. En timme efter telefonsamtalet satt jag på färjan på väg mot Pargas och lägergården Koupo.
Jag visste att det planerade programmet handlade om psalmer. Jag visste att jag skulle få Gustav Björkstrands nya bok om finlandssvenska psalmförfattare i min hand när jag kom fram. Jag har själv köpt boken, men inte ännu hunnit läsa den. Jag visste inte när jag förväntades tala om psalmerna eller hur lång tid jag hade till förfogande.
Det goda är ändå att jag brukar kalla mig impregnerad av psalmer sen barnsben. Jag har sjungit mycket och jag har fått höra mycket om psalmer. Jag tycker om psalmer!
När jag kom fram lite efter halv elva hade deltagarna till lägret inte ännu kommit och jag fick ta del av lägerschemat. Jag kunde andas ut. Jag behövde inte dra programmet helt oförberedd. Mitt första pass om psalmerna skulle jag hålla klockan fyra! Det fanns tid att läsa på och förbereda mig. Vilken lättnad!
Så kom lägerdeltagarna och skrattfesten började. De flesta hade varit med förr och kände varandra sedan tidigare. Någon hörde inte så bra, nån gick inte så bra, nån såg inte så bra, men alla hade en varm och härlig humor och bjöd på sig själva.
Jag pratade om psalmer och vi sjöng pslamer i omkring fyra timmar under de två dagar jag var med på lägret. Jag lärde mig massor och harmades mest över att jag inte hann sätta mig in i saken mera noggrannt. Psalmer är ju otroligt intressant tema!
På måndagskvällen var jag rejält trött, men det gjorde bara att jag sov som en stock hela natten och vaknade pigg och glad. Tisdagen gick sen i ett huj och på eftermiddagen kunde jag styra kosan hemåt igen. Jag kan bara konstatera att pensionärsläger är nåt av det roligaste jag varit med om! Fint att få vara med och tack för alla goda skratt!
Visst ska du vara med på bilden, sa damerna och så blev det en selfie med gänget.