Vilket Gloria, vilken fest!

Med rubrikens ord inledde kontraktsprost och Åbo svenska församlings kyrkoherde Mia Bäck kaplansinstallationen.

I förra inlägget har jag fjärilar i magen och kände mig lite yr. Det är första veckan efter semestern och en massa saker att styra och ställa med. Kanske inte så konstigt om man känner sig vimmelkantig då.

När jag igår kväll kom hem, efter att ha förrättat en jordfästning på fredag och ett dop och en vigsel på lördagen och förberett kaplansinstallationen hela, halva veckan, packade jag bilen med allt som kunde packas och då infann sig lugnet. Märkligt nog kände jag hur jag fylldes av ett fullständigt lugn. Allt var förberett. Allt var klart.

Den här dagen inleddes med samma lugn i kroppen. Visst fanns det en del att bestyra ännu den här dagen; sådant som inte kunnat göras på förhand. Men lugn, det kände jag hela tiden.

Så samlades alla människor i kyrkan. Först anställda och kören som gick genom det sista. Sen strömmade gudstjänstdeltagarna till och när klockorna ringde in till gudstjänst var vi dryga 160 personer församlade.

Vi gick in i procession. Vi sjöng psalmer, bad, lyssnade till Guds och människors ord, njöt av körsången och kände av den fina högtidliga stämningen som fyllde kyrkan. Jag fick bekänna min tro tillsammans med församlingen och svara på fyra frågor. Jag fick lyssna till bibeltexter och jag blev välsignad. Och så var jag installerad. Nu har jag en fullmakt som säger att jag är kaplan i Houtskär. Det står svart på vitt att det är så. Märkligt.

Så fick jag ta över och leda högmässan. Jag predikade och vi firade nattvard tillsammans. Över hundra personer kom till nattvarden! Tänk! Jag delade ut brödet och Mia och kyrkoherden Sara delade ut vinet. Jag fick möta alla i nattvarden. Så mäktigt, så fint!

Alldeles till slut, efter att jag fått välsigna hela församlingen kände jag hur rösten höll på att brista när jag instämde med Mia i orden Vilket Gloria, vilken fest! DÅ blev jag rörd till tårar! Jag som så lätt gråter för minsta lilla, kunde hålla mig till slut och även sen. Märkligt, men det var det stora lugnet som hade infunnit sig.

Sen fortsatte dagen med kyrklunch i församlingshemmet där över hundra deltog. Stort tack till besättningen på Skärgårdsskolan som gjorde en underbar fisksoppa och såg till att vi alla fick fortsätta festen.

Stor tack till alla som uppvaktat mig och gratulerat mig. Det har varit en alldeles, alldeles underbar dag. Så mycket värme och kärlek som jag fått ta emot gör mig alldels förundrad och glad. TACK!

För den som inte kunde delta, finns installationen inspelad på min sida på facebook, dock med väldigt dåligt ljud, tyvärr. Och den som vill läsa vad jag skrivit i mitt predikomanuskript kan klicka här.