Den här veckans onsdag till fredag har jag deltagit i de Nordiska Prästförbundens Samarbetsorgans (NPS) möte i Köpenhamn. På plats har varit representanter från Danmark, Färöarna, Island, Norge och Finland medan en svensk representant har deltagit i mötet på distans.
Vi delade erfarenheter från corona-tiden och kunde konstatera att vi hade mycket gemensamt. Alla hade fått ställa in, ställa om och ställa till med helt nya verksamhets former.
Vi besökte tre väldigt olika kyrkor och fick höra om hur man strävade efter att finnas där församlingen finns. Det är viktigt med kyrkor att samlas i, men det är människorna i församlingen som är kärnan. Det är mötet med varandra och det heliga som gör kyrkan viktig.
I ett helt vanligt hus i en förort finns kyrkan
Huvudingången ser ut som vilken dörr som helst
Inne gömmer sig en sal som är både katedrallik och modern på samma gång
I hamnen ligger en pråm med ett hus på förtöjd. På taket skvallrar korset om att det är nåt särskilt.
I salen som rymmer 100 personer binder de stora fönstren samman inne och ute. Altartavlan är målad av ca 10-åriga barn, sk minikonfirmander.
I den gamla stenkyrkan saknas de fasta bänkarna och i stället finns det soffor och fåtöljer att sitta bekvämt i. Även ljus- och ljudanläggningar för konserter.
Gammalt och nytt samsas i det gamla kyrkorummet.
Vi informerade varandra om vad som varit och är på gång i de respektive prästförbunden. Det öppnade ögonen för likheter och olika utmaningar i de olika länderna. Det gav tips och idéer vi kan låna av varandra för att utveckla det egna förbundsarbetet. Det gav mersmak för samarbete mellan länderna.
Allt det här varvades med mycket god mat, många inspirerande samtal och hjärtliga skratt. Allt i en anda av vänskap och solidaritet.
Resan gav också lagom med tid för att turista i det underbara vårvädret. Här tre bilder på “turistmåsten” i stan som gav anledning till härliga promenader i vårsolen.
Nyhavn
Den lille havfrue
Amalienborg