När det för en tid sedan ordnades en digital träff med några radioandaktshållare ville John Vikström lyfta fram musiken i andakterna. Han ansåg att musiken ska vara “vår musik” inte “min musik”. Men hur definierar man vad som är vår musik? För en hårdrockare kan schlager vara det värsta som finns och för en vissångare kan klassiskt vara avskräckande. För nån som gillar jazz kan psalmer i traditionell tappning släcka musikglädjen i ett nafs. Det finns så många musikstilar och det finns så olika uppfattning om vad som är “bra” musik.
I diskussionen som följde lyftes fram att när någon som bjuder in till “min musik” på ett trevligt sätt kan det väcka en annans nyfikenhet och ge aha-upplevelser hen aldrig skulle ha fått annars. Det nämndes också hur man kan hitta guldkorn och andliga referenser i den mest profana musiken.
Det är tusentals som lyssnar på andakterna i radion och de har alla sin egen preferens vad som är bra musik. Likaså har alla andaktstalare sin egen musiksmak. Det är som upplagt för en evig diskussion kring musikvalen!
Den här morgonen talade jag i Andrum kring orden var inte rädd och musiken jag valt var Sarah Dawn Finers Kärleksvisan. Om du missade den i radion eller vill lyssna igen kan du lyssna på andakten på Arenan i ett helt år framöver. Om du inte kan lyssna finns mitt manus i arkivet Ordet är mitt.