Jag har förmånen att ha tid att studera och avlägga pastoralkurser. Samtidigt ger det mig gråa hår och huvudvärk att tänka så mycket. Just nu håller jag på med två kurser, en om själavård och en om kristen fostran. Jag är suverän på att prokrastinera och skjuta upp allt det där jag borde. Till all lycka finns det deadlines för när saker och ting ska vara gjorda, vilket tvingar mig att ta mig i kragen.
Kursen om själavård avlägger jag genom att läsa böcker och tillsammans med en handledare fundera kring vad själavården är, hur man gör och vad allt man behöver tänka på. Det är givande och förhållandevis lätt. Snart ska jag skriva ner mina reflektioner och transkribera ett par av våra samtal. Antagligen orsak till några gråa hår till.
Kursen om kristen fostran går jag på finska vid Kirkon koulutuskeskus (Kyrkans utbildningscentral). Det var tänkt att jag skulle åka till Järvenpää för kursen, men som så mycket annat blir det nu en kurs på distans med hjälp av digitala verktyg. När jag fick introduktionsmaterialet till kursen häpnade jag. Det var välgjort, omfattande och noggrant beskrivet hur allt skulle gå till. Jag är imponerad av upplägget och hur väl genomtänkt det är.
Nu sitter jag och skriver det första essä-svaret inför kursen. Jag fick lov av läraren att skriva på svenska, vilket underlättar alldeles otroligt. Jag hade aldrig kunnat formulera mig lika flytande på finska som jag gör på svenska. Det hade krävts betydligt mera tankeverksamhet, vilket garanterat resulterat i ännu flera gråa hår och bombsäker huvudvärk.
Eller, nåja, jag sitter ju och prokrastinerar genom att blogga nu igen. Men jag vet att jag behöver skriva av mig lite mellan varven för att komma vidare med uppgifterna jag ska göra. Så har det varit ända sen jag började blogga om mina studier sista dagarna i mars 2014.