På morgonen stiger jag upp
före solen kravlat sig över horisonten.
Mitt på dagen är världen invirad i en filt
av gråa toner som inte går att skilja åt.
På kvällen vakar jag långt efter
att solen vandrat vidare till andra kontinenter.
Det här är november.
(Klicka på bilden så öppnar den i större format.)
Idag visade solen sig, men jag förstod inte ta vara på stunden utan satt kvar vid datorn. Samtidigt tycker jag inte att det är så farligt att allting är grått. Det är vackert det också. Det jag gillar allra bäst just nu är att det är förhållandevis varmt och fukten i luften gör det så lätt att andas. En promenad i skogen är verkligen som ett bad för själen.
Bilden tog jag i november 2011 och det är den bild jag är allra mest stolt över att ha knäppt. Det var en morgon som jag rusade iväg med kameran för att inte missa den vackra dimman. Jag hade inte behövt ha bråttom för den lättade aldrig den dagen, men det visste jag förstås inte då. Kanske jag borde plocka fram kameran igen och fånga dagen på bild?