Spännande fenomen det här att mitt inlägg om min frånvarande man lockade så många läsare! I skrivande sund har 162 personer klickat “gilla” på inlägget och ännu flera har sett inlägget. Kanske jag borde skriva mera om honom? Eller så är det kanske när texten blir personlig som den blir verkligt intressant?
Det lutar nog mot det senare. När jag skriver lite slött om vad jag gjort på sistone är det inte så rafflande, det förstår jag bra. Det är när jag blir personlig eller tar ställning i någon debatt som läsarsiffrorna skjuter i höjden. Jag tror att trenden är den samma i bloggvärlden som i sociala medier. Det är personen vi vill se och läsa om. Jag är ju likadan. Jag vill läsa vad bloggaren tycker, tänker och upplever! Och jag vill se bilder från bloggarens liv.
Så nu när jag har präntat ner det här ska jag försöka hålla det i minnet när jag skriver mina inlägg i fortsättningen.
Just nu sitter jag i en stuga någonstans vid en strand i Sibbo. Det är fb-rdaktionens planeringsdygn som är på gång. Det här är tredje året i rad som vi dragit oss undan världen för att utvärdera, planera och visionera under ett dygn. Det är alltid lika trevligt och alltid lika viktigt. Redaktionsmedlemmarna är utspridda på axeln Borgå – Helsingfors – Åbo – Nagu – Vasa, så vi ses inte allt för ofta. Det är i det personliga mötet som kreativiteten trivs och vi brukar få mycket gjort på dessa träffar.
PS Gårdagens predikomanuskript ligger ute på nätet nu. Jag tycker den blev lite annorlunda än vanligt. Fast bäst var den ju live i kyrkan…