Varannan onsdag håller jag en andakt på äldreboendet i Houtskär. Idag var det åter dags och jag kom mig iväg i ovanligt god tid. Jag hann gå en runda och bjuda in några som brukar vara med så att de säkert hade koll på att det var idag och just nu som det skulle bli andakt.
Ofta känner jag att jag inte har hunnit förbereda mig så grundligt som jag skulle önska, men på nåt sätt brukar det ändå bli helt okej. Idag kollade jag genom psalmalternativen en liten stund innan och valde två. Eftersom det var Reformationsdagen i söndags så valde jag psalmen 154 Vår Gud är oss en väldig borg. När vi sjöng den märkte jag att den ger mig julkänsla eftersom den hör till repertoaren vid julfreden i Åbo som sänds i teve. För de äldre var det helt andra minnen som dök upp. För krigsveteranen var det minnen från kriget som flöt upp till ytan. Det är så olika för oss alla vilka minnen som psalmer väcker.
Den andra psalmen jag valt sjöng vi aldrig, för en av damerna tyckte så mycket om den psalm vi sjöng till sist vid allhelgona-andakten, att jag helt sonika valde att sjunga den igen. Det var psalm 584 Jag har ett hem ett ljuvligt hem. Den kan kännas tröstande när man inser att det kanske inte är så väldigt många år kvar av livet. Melodin är lättsjungen och orden blir till en fin berättelse.
Fast psalmerna var mäktiga och allvarstyngda blev hela stunden tillsammans en ljus och glad stund. Jag tycker om att skoja lite med de äldre och jag ser att de tycker om det. Bara för att kroppen är gammal och trött behöver inte sinnet vara det. Bara för att man har en massa rynkor i skinnet betyder det inte att ens humor har blivit skruttig. Inte ens fast minnessjukdomen har farit iväg med ens förmåga att prata redigt behöver det betyda att man inte uppskattar lite skoj och skratt.
Vi hann prata och skratta en hel del trots att jag bara var på plats en dryg timme. Det är en viktig timme för de äldre och det är en varm gemenskap vi delar kring Ordet och kaffebordet. Det är också bra att stunden inte blir längre än så, för alla orkar inte sitta så länge. Därför får det hellre vara så att någon tycker att jag gärna skulle få stanna lite längre, än att de i sitt stilla sinne önskar att jag skulle förstå gå lite tidigare.