Det är den tiden på året nu igen. Det ska skrivas verksamhetsplan och funderas på budgeten.
Verksamhetsplanen tog en god stund att fundera på, men särskilt skrämmande kändes den inte. Det var ju “bara” att skriva ner vad vi i församlingen vill göra i nästa år. Sen samlades kapellrådet en eftermiddag där vi gick genom texten och funderade om orden var just de rätta. Stämningen var god och kommentarerna konstruktiva. Det kommer att bli rätt så lätt att klubba igenom den när vi har möte.
Budgeten däremot, har förorsakat mig några nya gråa hår. Hur ska jag förstå alla hundratals rader med siffror? Hur ska jag veta vilka summor som är rimliga och behövliga? Kapellrådet kände sig lika villrådiga och kunde inte ge mig så många goda råd.
Som med de flesta uppgifter som känns jobbiga har jag prokrastinerat och skuffat den ifrån mig så länge som möjligt. När jag väl tog tag i budgetmonstret krympte det till en intressant lektion i församlingsverksamhet! Tänka sig! Mitt verktyg var en rapport från ekonomikontoret där jag kunde kolla upp hur mycket pengar vi använt så här långt i år. Rapporten blev till en kodnyckel för att dechiffrera de ofattbara siffrorna! Plötsligt såg jag vart pengarna gått och kunde skapa mig en uppfattning om summorna som budgeterats för det här året är realistiska eller inte.
Verksamhetsplanen ska nu omsättas i siffror. Missionsmiddagen vi vill ordna kostar oss kanske några hundra och sittdynorna juniorverksamheten önskar sig kostar också en slant. Blommorna på altaret har kostat så där mycket under 2018, så här mycket hittills i år, så då behöver vi kanske öka på budgetförslaget en aning för nästa år? Plötsligt inser jag att budgeten är oändligt intressant!
Förvisso, jag har konstaterat det förr, bor det en liten byråkrat i mig. Jag älskar listor och jag älskar räkneproblem. Så hur kunde jag tro att jag inte skulle gilla budgeten?
bild från Pixabay