För många, långa veckor sen gick jag med på att skriva ett par betraktelser i Kyrkpressen. Jag noterade deadline i min kalender och glömde bort saken.
Så var jag ledig i fem dagar och på kvällen innan jag skulle återgå till arbetet fick jag inte sömn. Så jag steg upp igen från sängen och satte mig framför datorn. Jag hade inte kollat mejlen på flera dagar, så jag tänkte att det kanske är bra att se om det är nåt jag måste ta itu med nästa dag, när jag nu ändå sitter framför datorn här mitt i natten…
Mycket riktigt, där var ett mejl från en redaktör på Kyrkpressen som kommit under dagen. Redaktören skrev: Deadline för betraktelse-texten till nästa Kp är ju imorgon, tisdag. Jag ville be att ifall du har möjlighet får du gärna skicka texten under “kontorstid” (före 16).
Deadline?? Betraktelse-text??? Vad har jag lovat?!?
Jag kollade upp det gamla mejlet och fick situationen klar för mig. Phiu! Det var ingen lång text jag behövde producera, men nog gärna med lite tanke i. Jag kände på mig att jag inte skulle sova gott med den här deadlinen hängade över mig. Jag kände också att jag knappast skulle lyckas samla tankarna följande dag på jobbet. Så jag plockade fram kyrkohandbokens texter och funderade en stund. Det var lika bra att skriva texten med en gång.
Som tur är gillar jag att skriva och jag producerar text ganska snabbt. Så det tog inte så väldigt lång stund att skriva ner mina snabbt påkomna tankar. När det var gjort kunde jag sova gott.
Idag kan du läsa resultatet i Kyrkpressen, eller så klickar du på bilden så du kan läsa det här.
