I nöden prövas vännen

      Kommentarer inaktiverade för I nöden prövas vännen

Ordspråket säger att i nöden prövas vännen. Det gäller även ett arbetslag.

Varje gång det händer något oväntat och omvälvande behövs det flexibilitet och gemensamma krafter för att på något sätt gå vidare. Dels för dem som drabbats och dels för dem vars vardag rullar på som vanligt oavsett att det hänt något. Jag tror de flesta av oss har hört ordet krisplan. Man tänker att en sådan är bra att ha, men många gånger kan det hända att den är gammal och står någonstans och dammar. Ända tills krisen slår till. Då borde den vara up-to-date och framme på fem röda sekunder. För det tragiska är att mindre och större kriser kommer förr eller senare och det är otroligt viktigt att vara förberedd när det väl sker.

Men oberoende av om krisplanen finns eller inte, om den är gammal eller ny så måste krisen hanteras på något sätt. Nu drabbades min församling av en helt oförutsedd kris. Min roll i hanterandet av krisen är inte särskilt stor, men jag ser med värme på hur arbetslaget sluter upp och jobbar tillsammans. Jag kan inte låta bli att imponeras av styrkan som finns i gemenskapen. För egen del är jag glad över att jag hade luft i kalendern som nu gör att jag har möjlighet att dra mitt strå till stacken. Ibland finns det en orsak till att det inte är fullbokat, man vet bara inte om att det finns uppgifter som väntar.

På måndagskvällen var kyrkan i Pargas öppen för alla dem som kände att de behövde någonstans att ta vägen med sin sorg, saknad och förtvivlan. Vi var flera anställda på plats för att stöda alla dem som strömmade till. Andakten som hölls var en fin stund med ljuständning, bibelläsning och körsång. I en stund där det inte fanns några ord att säga, finns orden ändå där genom psaltarpsalmerna. Bibeln är verkligen en källa att ösa ur, speciellt när det känns som allra mörkast.

Åter en gång känns det otroligt meningsfullt att få vara en medvandrare i församlingens tjänst. Jag kan inte göra det skedda ogjort, det kan ingen av oss, men jag kan vara där och lyssna, dela ut näsdukar och kramar.  Så enkelt och samtidigt så svårt.

Här nedan en bild från församlingens hemsida.

https://www.facebook.com/vasfor/photos/a.1330859890285232/2044242322280315/?type=3&theater