Det är spännande att skriva texter och ännu mera spännande när man släpper iväg dem att läsas eller lyssnas på av andra. I förrgår kunde man läsa min kolumn i ÅU, idag kunde gudstjänstdeltagarna lyssna till min predikan.
Jag skriver på mitt sätt och jag har väl någon tanke med det jag skrivit, men jag kan aldrig veta hur den texten tas emot av läsaren eller åhöraren. När jag sedan får tillrop som “Din skrivelse i ÅU gick rakt till hjärtat!” eller “wauw! Så är det. Och om en dörr stängs öppnas en annan. Tack för klokheten i dina ord
” känner jag mig mycket glad och mycket ödmjuk. Jag känner mig inte särskilt klok utan mycket vanlig och medelmåttig men jag vet att jag får förmedla Ordet när jag skriver.
En kollega berättade en gång att hen alltid ber ungefär så här innan hen predikar “Vad jag än säger, Herre låt dem höra det de behöver!” Och så känner jag att det är. Det spelar liksom ingen roll vad jag försöker säga om inte Gud ställer in lyssnarens öra på rätt frekvens. Då kan det hända att de ord jag förmedlar är just de ord som går rakt in i hjärtat på lyssnaren.
Som vanligt kan du klicka här om du är nyfiken på min predikan. Idag har jag predikat om synden.