Att vara tillbaka på jobbet och veta att det bara är den här ena veckan kvar ger mig kluvna känslor. Att nu veta vad som är bestämt är skönt, men samtidigt är det ju tråkigt och vemodigt att min tid på Houtskär tar slut. Även om det är inbakat en möjlighet om fortsättning i domkapitlets beslut om att tjänsten besätts på viss tid och att den ska lediganslås igen. Berättelsen slutar kanske inte här, kanske den bara tar paus. Det är det ingen som vet, förutom Gud.
Igår var jag på plats i Houtskär och träffade en del församlingsbor. Några stack sig in på kansliet och pratade bort en stund. Det var fina samtal och jag tar dem till mitt hjärta och begrundar dem, som det sägs om en annan kvinna i en annan tid.
Idag sitter jag hemma framför datorn hela dagen. Det är kursen som blev flyttad från Lärkkulla till nätet. Istället för att få träffa alla mina fina kollegor får jag nu se dem på skärmen här hemma. Det är ju inte alls samma sak, men inte helt illa det heller. Det är de spontana diskussionerna vid kaffe och mat och promenader som jag saknar mest med utbildning på distans.
Temat inspirerar och är rykande aktuellt: Kommunikation och växelverkan!
Jag bänkar mig vid Teams med anteckningsblocket och pennan i högsta hugg.
Nu kör vi!
