Dagen att minnas och återkomma till

Idag när jag kom in på lunchrestaurangen gick jag till disken och betalade min lunch som vanligt. Bakom min rygg hände någonting och tjejen i kassan uppmärksammade det. Till näst hör jag en röst som säger ”Nej, vi sku’ bara vänta så vi får säga hej åt prästen.” Jag vänder mig om och där står två män och ler. ”Oj!” säger jag med ett överrumplat skratt, ”det var då trevligt.” ”Ja, vi e så glada när vi har fått en så bra präst” säger den ena mannen och jag kan inget annat än häpet tacka och ta emot.*

Jag är fortfarande häpen, överraskad och synnerligen glad. Det här hände väldigt spontant och det överrumplade mig totalt!

Jag måste ju bara skriva och berätta om det här så att jag kan gå tillbaka till den här dagens blogginlägg, sen nån dag när livet inte ler lika mycket som idag.

För det alldeles otroliga är att de glada budskapen inte tog slut här. På eftermiddagen fick jag ett meddelande med feedback på mitt förra blogginlägg. En tjej hade läst upp min bloggtext för de äldre på äldreboendet och hon meddelade att de hade tyckt att jag skrivit så bra och att de tycker väldigt bra om mig. De önskar att jag stannar länge i Houtskär.

Det här känns lite overkligt, så jag tror jag måste nypa mig i armen och kolla att jag inte drömmer! Händer sån’t här på riktigt?

*Det kan hända att orden som sades inte var exakt de jag skrivit ner, men de återger känslan i stunden.