Det här året fyller jag och mina jämnåriga 50 år. De första av mina vänner har redan fyllt och andra får vänta nästan hela året innan dagen D kommer. Själv började jag umgås med tanken på att fylla 50 när min man för några år sedan fyllde 50. Då kände jag att jag är ju nästan där redan och med tiden har jag bara börjat vänta mer och mer på att få fylla 50 år. Och ännu får jag vänta lite.
Tänk! Det är ju ganska häftigt att ha vandrat på jorden så länge redan.
Födelsedagar har, i vuxen ålder, varit jobbiga för mig och jag har helst inte velat fylla år alls. Inte för att jag blir äldre varje gång, utan för att det har varit något utanför min kontroll och något som jag länge tänkte att jag inte hade orsak att fira. Samtidigt älskar jag ju orsaker att ställa till med kalas så att jag och min man fyller år i samma månad har underlättat kalasandet. Fokus har inte bara varit på mig.
Så nu när det blir dags för mig och mina vänner att fira våra 50 år på jorden så har det börjat dyka upp kommentarer i stil med: ”Men huj så gamla vi blir!” Och jag som gått och längtat efter att få fylla 50 känner inte alls igen mig.
Jag trivs med mig själv och med min kropp där huden börjat hänga lite här och där. Håret är tunnare och det finns vita strån som jag glatt färgar mörkare. Jag provade ”au naturel” en tid bara för att kolla hur vithårig jag blivit och det var inte alls så mycket vitt som jag tänkt mig. (Och jag hör till en släkt som inte blir gråhårig utan vit.) Jag är styvare och reagerar långsammare än jag gjorde för 30 år sen – men det är ju helt naturligt! Jag har lärt mig mycket under åren och är klokare nu än för 30 år sen. Så det jämnar väl ut sig, tänker jag.
Dessutom är det faktiskt inte alla som får fylla 50. Ett par jämnåriga gick bort redan för många år sen och en hörde jag om som nyss lämnade jordelivet. Ska vi som lever då klaga på att vi blir gamla? Nej, för tusan! Vi är 25 år med 25 års erfarenhet.
Pratar man om ett äktenskap som hållit i 50 år så firar man guldbröllop. Jag tänker fira guldfödelsedag med bling-bling för hela slanten! (Sen när den väl kommer…)
Fin text. Har flera jag känner som dött i samma ålder som min mamma befinner sej i 70 åldern. Är glad att bli äldre och förhoppningsvis klokare.
Livet är inget jag tar för givet. Är glad varje dag jag är frisk.
Jag tror att man uppskattar livet mera när man tar med i beräkningen att man inte får leva för evigt.
❤️ Det har du så rätt i. Efter många dödsfall i min närhet är jag glad för alla dagar vi får.