Så här på hösten är det vanligt med diverse flunssor som får en och annan att däcka under täcket. Min man fick feber och jag meddelade promt att han skulle hålla den för sig själv – jag har inte tid med flunssa. Så blandade jag till ingefärashot och tog mig en hutt varje morgon för att kroppen också skulle förstå att nu finns det inte utrymme för flunssa här.
Min kropp har lärt sig. Ingen flunssa, check!
Men det jag inte lärt mig är att min kropp har flera äss i ärmen. Den drog igång lotteriet och tadaaa! Grattis, den här gången blev det trokanterbrusit!
På söndagskvällen gjorde det så ont i högra höften att jag inte kunde gå.
Trokanterbursit betyder en inflammation i slemsäcken vid höftbenet och det är smärtsamt. Det är inte första gången jag drabbats, men jag tror det är den värsta gången hittills. Måndagen var ledig dag för mig, men på måndagsmorgonen funderade jag om jag skulle bita ihop, vara duktig flicka och klara av att gå på jobb följande dag. Jag kom till slutsatsen att värken var för mycket. Det här behövde jag få hjälp med. Jag fick tid till företagshälsovårdens läkare som skrev ut inflammationshämmande värkmedicin och gav mig några dagar sjukledigt för att vila upp mig. Jag blev erbjuden kortisonspruta, men avböjde.
Det har blivit bättre dag för dag, men på onsdagskvällen fick jag ett återfall när jag gick i trapporna mellan våningarna här hemma. Det vred till i höften lika plötsligt som om någon skjutit mig. Så min kropp vill tydligen vara på säkra sidan att jag tar det lugnt.
Jag får ändå tacka kroppen för att huvudet och händerna fungerar som vanligt.