Det blev en intressant diskussion på Facebook kring mitt senaste inlägg. Jag tror att det vikitgaste jag lärde mig av den är att det inte alls är klart att du och jag menar samma sak, fast vi använder samma ord.
Ordet jordfästning avser den kyrkliga ceremoni där församlingen med psalmsång, bön, textläsning, tal och välsignelse tar avsked av den döda. Oftast sker det här i en kyrka eller ett kapell och prästen står vid kistan och förrättar jordfästningen. För det mesta närvarar den dödas anhöriga, släkt och vänner, men det är inte nödvändigt. En jordfästning kan förrättas utan deltagare.
Jag antar att ordet jordfästning kommer från den centrala stund när prästen strör jord på kistan och säger någon form av ”av jord är du kommen, till jord ska du återvända, vår Frälsare Jesus Kristus ska uppväcka dig på den yttersta dagen.” Prästen ”fäster” den döda till jorden.
Om jag är ute och cyklar med mitt antagende får någon bättre informerad gärna hojta till.
Av diskussionen upptäckte jag att flera associerar ordet jordfästning till den stund när man fysiskt lägger ner kistan eller urnan i jorden. I kyrkan talar vi då om kistläggning eller urnbisättning.
Som du nu förstår kan det bli en ganska förvirrande diskussion om vi har så här olika uppfattning om vad vi menar med ordet jordfästning.
Jag är glad att jag blev uppmärksammad på den här diskrepansen. Nu kan jag vara uppmärksam och kolla att vi menar samma sak när vi talar om jordfästning och inte bara förutsätta att den jag talar med har samma förståelse som jag.