Ibland slår det helt slint i hjärnan. Det gjorde det för mig ikväll.
Jag började dagen med ett möte över datorn och sen var det pappersarbete några timmar. Lite före klockan tre kom pensionärerna till höstens första träff. Jag höll en andakt och deltog med glädje tills jag måste tacka för mig för att hinna med färjan till grannsocknen. Penisonärerna fick fortsätta tillsammans med mina härliga kollegor.
Jag åkte till skjutbanan för att hålla den traditionella andakten för jägarma innan jakten börjar. Det var ett glatt återseende med jägarna och efter andakten satte vi oss på bänkarna kring elden. Snart skulle det grillas korv och ätas gräddtårta. (Ja, det är den traditionella trakteringen!) Förr om åren har jag hunnit umgås och njuta av en grillkorv, men nu satt jag som på nålar för jag hade sett ut att färjan hem skulle gå 20.25 och klockan blev mycket.
Jag tackade för mig och kör iväg hemåt. Det är en bit att köra till färjan och när jag kört drygt halva vägen inser jag att jag tagit fel på tiden och jag är en dryg timme för tidigt till färjan jag siktat på!
Oj nej! Jag hade kunnat stanna vid brasan med jägarna en timme till! Vilken kortslutning!
Jag inser att jag har en chans att hinna med en tidigare färja om färjepersonalen skulle vara villiga att vänta två-tre minuter. Jag ringer och får löfte om att de väntar. Hurdan bil har du, frågar tjejen som svarat i telefonen. Jag berättar vilken bil jag har och tillägger, ”det är prästen”. En glatt överraskad röst säger ”nämen e det prästen, hej!” Vi avslutar samtalet och jag skyndar till färjan.
När jag kör ombord står tjejen och dirigerar bilarna på däck. Jag stiger ur bilen och går fram till henne för att tacka. Hon ser bekant ut men jag kan inte placera henne, så jag frågar om hon är en av mina tidigare konfirmander. Ja, det är hon och vi pratar ditt och datt nästan hela färjturen. Jag blir så glad över att träffa henne och höra hur det gått för henne så här långt i livet. Det har gått bra och hon drömmer om allt möjligt. Hon har blivit et härlig ung kvinna och jag önskar henne allt gott.
Väl hemma är det skönt att jag kom hem en dryg timme tidigare än planerat. Det blev en lång dag ändå, som det blev. Jag harmas ändå över att jag såg fel på klockan och inte stannade längre hos jägarna.
Så här kan det gå när det blir kortslutning i skallen efter en alldeles härlig arbetsdag.