Den som rör sig på Facebook och andra sociala media kan känna igen uttrycket “du vet känslan när” – och så kommer det nåt påstående. Ofta tycker jag att det handlar om något genant eller något negativt, men ibland kan det också handla om något trevligt och positivt. För det mesta är det ett sätt att dela med sig av något man erfarit.
Den känsla jag vill berätta om känner jag ofta. Jag kände den igår och idag sköljde den över mig igen. Eller, jag vet inte ens om det är EN känsla, eller om det är en hel kompott av känslor.
Jag måste kanske ta och analysera lite?
Det är
två kopp glädje.
En koppar lycka.
En sked stolthet.
En skopa tacksamhet.
En halv kopp skratt.
En kopp ödmjukhet.
Två koppar bön.
En skopa nåd.
En nypa förvåning.
Att få känna allt det här under en arbetsdag är förunderligt. Det är alla härliga människor jag möter i arbetet och alla ljuvliga arbetskompisar jag delar dagarna med som gör att jag känner denna fanstiska kompott.
Jag har inte bett om lov av alla att publicera bilden, därför har jag suddat ansiktena.
Här en bild från förra årets våffelkalas på Marie bebådelsedag. Det var också en dag som fyllde mig av denna kompott-känsla.