Det har varit ett par veckor med full fart och långa dagar. Jag har jobbat och varit på resa på grund av mitt förtroendeuppdrag som Finlands svenska prästförbunds ordförande. Det har varit givande och intressant, roligt och fint. Men, det tar på krafterna att flänga omkring som en skottspole.
Den här gången var jag överraskad över hur bra jag orkade med alltihopa. Jag hade förväntat mig att känna mig som en urvriden trasa redan under resan, men på nåt sätt hittade jag vila och krafter längs vägen.
Sen när jag stannade upp och fick några lediga dagar märkte jag hur trött jag egentligen var. Första lediga dagen sov jag nästan bort. Tänk vad skönt att kunna ta sig tiden att sova och göra ingenting en hel dag! Tänk så skönt att jag har lärt mig att jag behöver ta igen mig!
Efter att ha varit mera borta än hemma en tid är det balsam för själen att gå hemma och pyssla. Vattna blommorna som håller på att torka bort. Tvätta kläder som samlats på hög i bykkorgen. Gosa med katterna som saknat mig. Ja, och gosa med gubben som också saknat mig och jag honom. Allt det där stillsamma, vardagliga som annars kan få mig att längta någon annanstans. Nu känns det som en lyx att få njuta av det. Speciellt med tanke på världsläget.