Det har varit en tid nu som jag känt mig lite less på jobbet. Jag har för det mesta suttit hemma vid datorn, haft möten på distans och känt mig obetydlig. Jo jag vet, många andra har det likadant, men vad hjälper det?
Men igår var det fart och fläkt. Plötsligt var vi ett team på fyra personer som behövde få ett projekt gjort snabbt och bra. Det skulle vara text på svenska och finska och passliga bilder till. Vi hade ett Teams-möte på morgonen där vi delade upp jobbet och sen gjorde vi varsin del.
Vi chattade, konfererade och sporrade. När eftermiddagen kom kunde vi publicera det vi lovat på olika plattformar. Då kändes det riktigt bra.
Idag har jag varit på arbetsplatsen i Helsingfors. Vi hade en planeringsträff med redaktionen. Vi konstaterade att senast vi alla suttit runt samma bord var i början av februari 2020.
Visst har vi haft bra distansmöten på Teams, men att få sitta i samma rum och skratta tillsammans slår distansmöten 1000-1. Riktigt alla hade inte möjlighet att komma på plats idag, men nästa gång tror vi det blir ännu bättre.
De här två dagarna har varit olika, men båda bjöd på teamwork och gemenskap. Sånt som jag och många med mig längtat efter länge nu. Nu kan jag sitta hemma vid datorn en stund igen utan att vara less.
Det är människorna, arbetskamraterna och alla de andra, som gör jobbet intressant och roligt. Därför vill jag jobba med människor!