Den här veckans utbildning har väckt ett par frågor i mig: Varför vill kyrkan ha många medlemmar? Är det för att betala organisationens räkningar eller är det för att dela och sprida evangeliet? Samtidigt är det ju så att kyrkan (och församlingarna) ÄR medlemmarna. Utan medlemmar finns det ingen kyrka.
Men tillbaka till frågorna som väcktes i mig. Ibland känns det som att kyrkan växt sönder och blivit en förstelnad institution och organisation som inte längre känner igen gräsrötterna. Strategier låter som floskler som man svänger sig med vid högtidliga tal och sen glömmer bort. Det finns en god vilja, det känner jag, men har formen stelnat så att innehållet inte längre kommer åt att jäsa på det sätt som den lilla surdegen kan ge upphov till?
Kursen jag deltar i handlar om kristen fostran och vi har snuddat vid framtidsutsikterna för kyrkan. Det finns en prognos som säger att om utvecklingen fortsätter som nu i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kommer det sista barnet att döpas 2056. Det är en dyster utsikt. Kanske. För tänk om det betyder att vi frångår barndop och övergår till vuxendop? Eller betyder det verkligen att vi tappar våra medlemmar eftersom inga barn döps?
Det är en märklig tid vi lever i på så sätt att det finns ett skriande behov av stillhet, andlighet, spiritualitet och mystik. Allt det där som kyrkan redan har och kan erbjuda. Men många av dem som söker allt detta ratar kyrkan och söker på annat håll. För de “tror inte så som kyrkan tror”. Ibland undrar jag om ens kyrkan tror så som kyrkan tror?
Kyrkan har ett sämre rykte än den förtjänar – ibland. Ibland har den ett bättre rykte än den förtjänar. Eftersom kyrkans grundenhet är församlingen så finns det stor variation. Även inom en församling finns det stor variation, som ofta beror på de människor som är församlingen.
Jag har inga svar att ge på mina frågor. De är för stora för mig. Men frågorna är sådana som vi som är kyrkan borde diskutera. Åtminstone ibland. Och ibland är kanske nu, för det är bara ett drygt år tills nästa kyrkoval.
Kanske kyrkan blivit stel som en stenstod?
Roligt att höra hur du tänker! Tack för din kommentar.
Bor på det man brukar kalla “landet”. Här bor det inte så mycket människor. Upplever att här är det vanligare med både bröllop och att man döper sina barn. Mina syskon,flera vänner och släktingar är gifta. I storstäder börjar det väl vara mindre vanligt. Nu när det är corona och många tyvärr mår dåligt upplever jag också att många vänder sej till kyrkan. Diakonissorna gör ett viktigt jobb för många ensamma.
Många tycker säkert kyrkan är gammalmodig. Där gör du och andra yngre kvinnliga präster ett bra jobb.