Det här lever jag länge på

Här kommer ännu några bilder från söndagen på Kyrkodagarna.

Den här helgen var alldeles otroligt trevlig. Jag fick träffa många gamla bekanta och stifta bekantskap med nya människor. Exakt det som är det allra bästa med kyrkodagar! I år blev dagarna ordentligt nerbantade och det sades att det var 70 anmälda deltagare, men kan hända att det var några flera som deltog i något av programpunkterna. Jag skulle använda ordet intimt för att beskriva stämningen.

Söndagen blev en alldeles härlig upplevelse med vandringen genom skogen till Jomala. Vi gick igenom ett område där stormen Alfrida vräkt omkull nästan alla träd. Det var mäktigt att se spåren av den otroliga kraft vinden har. På sina ställen var stigen hal av våt lera och löv, men vi kom alla helskinnade, men svettiga, fram.

Festmässan i Jomala kyrka var alldeles underbar. Som pilgrimsvandrare fick jag bära ett av ljusen i processionen och det kändes fint att få en uppgift i gudstjänsten. Det kändes som att kyrkan var full, trots att den bara var knappt halvfull enligt rådande restriktioner. Det var kyrkvant folk som ljudligt deltog i böner och psalmsång och det kändes som en stor varm famn!

Vill du kolla in gudstjänsten så ligger den kvar på Arenan fram till 13.12 (men kan tyvärr bara ses i Finland).

På båten från Åland till Åbo fick jag äta middag tillsammans med flera kyrkodagsdeltagare. Det var goda samtal, god mat och många riktigt goda skratt! Den härligaste avslutning jag kunnat önska mig. De här dagarna blir till ett varmt minne att plocka fram när livet känns motigt kan jag lova!