Just nu känns det som att min kalender är väldigt välfylld. Men samtidigt så finns det helt tomma dagar. Jag tror jag åter är mest i det stadiet när jag går omkring och känner att jag “borde” en massa saker. Jag vet att jag behöver sätta mig ner och skriva ner alla dessa diffusa “borden” till en rejäl to-do-lista och sen bara börja beta av den, en rad i taget. Det brukar lösa upp min stressade känsla och få mig att vara effektiv.
Jag vet att jag har två saker att redovisa – det är bara att göra det, inget svårt alls.
Jag vet att jag behöver skriva några uppsater för pastoralkurserna – det är bara att göra det, inget svårt alls.
Jag vet att jag måste förbereda möten och undervisning och gudstjänster – det är bara att göra det, inget svårt alls.
Men ser du vad mitt problem är? Jo, att komma igång. Att bestämma mig för att nu tusan ska jag göra den här saken och sen bara göra den. Hur svårt kan det vara liksom?
En kalender, dock inte min. Bild: Pixabay
Dessutom har jag en rejäl deadline för allt det här. Om en vecka hägrar en veckas ledighet och då vill jag ju inte dras med “borden” som inte blev gjorda i tid. Så kanske det var bra att konkret skriva av mig det här så jag kommer igång med alla “borden” nu?