Tack Gud för söndagen!

Det är nåt lustigt med söndagar. Det är arbetsdagar som är mer än arbete.

Den här söndagen har jag fått fira två mycket olika gudstjänster. Den första var en friluftsgudstjänst vid havsstranden och den andra en sånggudstjänst i en medeltida stenkyrka. På båda ställena var det många deltagare och härlig stämning.

Fantastiskt är ju också att jag har så härliga arbetskompisar. Jami och Josefin som ställer upp fast jag yrar och har mig. Tack för att ni finns, vi är ett bra team!

Kvällsgudstjänsten i min hemkyrka var speciell. Den gjorde mig varm i hjärtat och tårögd. Tänk alla dessa människor som kom för att fira gudstjänst. Tänk att de snällt lämnade sina vanliga platser längst bak och satte sig där långt framme nära mig och Josefin när jag schasade på dem. Tänk att två skröpliga seniorer fick hjälp att ta sig till kyrkan just ikväll, när det var så viktigt för dem att få komma. Tänk att damen som bara är på besök på orten blev så berörd att vi grät och kramades efteråt. Ja tänk, vi gjorde den gudstjänstens så bra tillsammans!

Det kändes faktiskt så bra att jag måste få sjunga mitt tack ännu efter att jag stängt kyrkdörrarna trots att rösten var så trött, så trött. Jag delar sången med dig.