Gå hem!!

      Inga kommentarer till Gå hem!!

I min telefon har jag numera ett alarm som säger Gå hem!! Det här är för att påminna mig om, att om jag avslutar och plockar ihop den tiden, hinner jag ta 15.45 färjan hem från Houtskär. Jag minns nämligen otaliga gånger när jag på eftermiddagen varit uppslukad av någon arbetsuppgift och när jag kastat en blick på klockan har den varit några futtiga minuter över den tid jag måste sitta i bilen för att hinna till färjan. Då har jag fått stanna kvar till nästa färja som går 1½ timme senare.

En hemresa någon gång 2020

Det är i och för sig ingen katastrof att ta den senare färjan hem, men min mage är starkt av den åsikten att middagens ska ätas ca kl. 17 och det går inte ihop med den senare hemkomst tiden.

Nu när jag började jobba i Houtskär igen har jag tänkt att jag ska försöka ta hand om mig själv lite mera. Att åka hem lite tidigare påverkar mitt mående en hel del, men egentligen mitt arbete väldigt lite. Och den här tanken förstärktes när jag läste reportaget om Janne Kütimaa i Kyrkpressen. Hon har bränt ut sig i arbetet för Gud och tvingats till ett totalstopp och lång återhämtnings tid efter det.

Janne är inte alls den enda i min bekantskapskrets som lidit av utmattning. Jag kan utan vidare räkna upp en handfull kvinnor till i kyrkans tjänst som varit sjuklediga längre eller kortare perioder på grund av utmattning, depression, utbrändhet eller vad det nu råkat bli för diagnos. Jag har varit där själv.

Det märkliga är, att när jag tänker efter känner jag inte alls lika många män som lidit av samma sak. Det betyder förstås inte att inte män också skulle vara drabbade, det betyder bara att vetskapen om det inte nått mig.

Jag tror inte att det är meningen att man ska behöva bränna ut sig. Inte i arbetet, inte på grund av för mycket runt om kring arbetet, inte av någon orsak alls.

Präster har ingen arbetstid, bara arbetsdagar och lediga dagar. Men det betyder ju inte att man ska arbeta utan gräns eller inte alls. Det betyder mest att man måste ta ansvar för sitt eget arbete och att det finns möjlighet till flexibilitet utan dess mera byråkrati. Det betyder att man tvingas lära sig dra sina egna gränser, för sällan är där någon annan som säger: gå hem!

Därför har jag ett alarm i min telefon som säger: Gå hem!!

 

[PS Arbetstidslagen gäller även präster numera, men en präst som själv kan styra över sitt arbete behöver inte ha arbetstid. Hur det här ska tolkas är en pågående diskussion vi kan återkomma till nån gång senare.]

[PPS Dagens predikomanuskript finns åter att läsa här.]

Glest och tryggt i bänkraderna

      4 kommentarer till Glest och tryggt i bänkraderna

Vi var inte så många i kyrkan idag och det är helt förståeligt. Corona och hala vägar är goda orsaker att stanna hemma. Ändå är jag väldigt glad över att vi alls får fira mässa tillsammans i dessa tider. Livet i kyrkan är inte på paus, fast grupper och verksamhet måste ställas in på grund av restriktioner. Gemenskapen finns, även om vi ses mera sällan och i mindre mängd än förr.

När vi firar mässa tänker jag ofta på alla dem som inte kommit till kyrkan. Kanske nån hade velat komma, men inte kunde? Kanske nån som kunde, inte ville? Kanske nån kunde tänka sig att komma, men inte förstår vad det ska vara för nytta med det? Kanske nån firar på sitt eget sätt där hemma? Kanske finns det tusen orsaker till att vi inte var så många i kyrkan, men jag är övertygad om att Gud är med oss alla oberoende av var vi befinner oss. Därför inkluderade jag alla som inte var i kyrkan i gudstjänstens böner.

Om du vill läsa mitt predikomanuskript för idag, så finns det här.

Som en katt

      Inga kommentarer till Som en katt

Du har säkert sett en katt eller en hund trampa omkring i en ring en stund innan de lägger sig ner. Hur mjuk dynan än är, säger instinkten att liggplatsen behöver trampas ner först. Idag har jag känslan av att ha gjort ungefär samma sak.

Det här är inte min katt utan en bild från en bildbank. Men katten ser ut att ha det riktigt bra och så känner jag också.

Jag har organiserat, inrett, planerat, ställt i ordning och fått datorerna på jobbet uppdaterade. Det känns som att jag trampat omkring för att komma till ro och kunna lägga mig ner.

Fast jag ska ju inte lägga mig ner, jag ska ju jobba!

Så här i början behöver jag ändå en liten tid av att få komma i ordning. Få ställa in lite egna böcker i bokhyllan. Ställa mapparna i den ordning jag gillar. Kolla vad som finns i skåpen, så jag vet var jag ska söka sen när jag behöver nåt. Göra mitt arbetsrum lite hemtrevligt.

Jag blev fast med mun!

      7 kommentarer till Jag blev fast med mun!

Nej, den här gången har jag inte sträckt ut tungan mot ett kallt metallföremål och fysiskt fastnat. Det har jag gjort en gång som barn och slet av en bit av tungans hud i farten. Det var inte roligt och det gör jag inte om. Numera fastnar jag i samtal när jag blir fast med mun. Jag tycker det är ett så roligt sätt att säga att man samtalat med någon längre än man kanske tänkt sig, att säga att man fastnat med munnen.

Jag gillar att gå till lunchstället i byn ungefär klockan tolv, för då är “alla” de andra där och man kan njuta av goda samtal och många skratt till maten. Idag kom jag mig iväg lite senare än tänkt. Utanför lunchstället stod några arbetskarar och diskuterade. Vi hälsade på varandra och jag blev åter en gång önskad välkommen tillbaka.

En av männen tackade för hälsningarna och berättade att jakten varit lyckad. För här om dagen pratade jag med en annan man på färjan på väg till Houtskär. Jag var på väg till kyrkan, han på väg på jakt. Jag bad honom hälsa jaktlaget för jag visste ju att där var flera jag känner, och önskade dem en god och trygg jakt.

Det är de här spontana samtalen som jag gillar så väldigt mycket. Vi kanske talar om väder och vind, jaktlycka eller en smaklig lunch, men jag tänker att vi bygger församling som Åbo-herden Mia skulle säga. En gemenskap består av människor som på nåt sätt kommunicerar med varandra och bryr sig om varandra. En församling är en gemenskap och en gemenskap är en församling. Eftersom vi är bekanta och du med varandra blir tröskeln så mycket lägre att ta kontakt när det behövs.

Samtidigt har jag idag reflekterat över att det här inte faller sig naturligt för alla. Jag minns gången i badhuset i Kasnäs där jag satt i bubbelbadet och pratade med några herremän. Jag tror faktiskt att det handlade om jakt den gången också. När jag berättade om det för en kollega sa hen att hen aldrig i världen skulle gå i badhuset och prata med främmande personer. Än mindre avslöja att hen är präst. Så kanske jag är lite vrickad?

Välkymin heim

      Inga kommentarer till Välkymin heim

Välkommen tillbaka, har jag fått höra många gånger de senaste dagarna. Det har varit glada miner och glada samtal, från både Houtskärbornas och min sida. Jag har till och med blivit önskad Välkymin heim, alltså välkommen hem på Houtskärsdialekt. Om jag i något skede kände någon tveksamhet att bli präst i Houtskär igen, så har den fullständigt smält bort nu. Det känns faktiskt som att ha fått komma hem igen, fast jag aldrig varit Houtskärsbo och knappast lär bli det heller. Men jag får i alla fall titulera mig Houtskärs kaplan.

Idag fick jag besöka serviceboendet Fridhem och oj, vilken glädje att få ses igen! De flesta namnen kom jag ihåg, några behövde jag hjälp för att minnas och några nya namn fick jag lära mig. Jag blev alldeles varm i hjärtat att få träffa dem alla.

Vi sjöng lite tillsammans och jag fick konstatera att jag är rysligt rostig i rösten. Andakten jag höll var inte heller så fantastisk, men känslan av att vi fick vara där tillsammans i andakt och vid kaffet gladde oss alla. Jag tror vi alla ser fram emot nästa träff!

 

Nytt år, nya möjligheter

      Inga kommentarer till Nytt år, nya möjligheter

Varje morgon får vi börja med ny nåd. Varje dag kan alltså vara en ny början. Vi behöver inte vänta på att det ska bli första dagen i veckan, månaden eller året för att få börja på nytt. Men idag råkar det vara årets första dag och för mig betyder just den här dagen en nystart. Idag är min första dag som kaplan i Houtskärs kapellförsamling.

Jag fick börja med den allra bästa start man kan tänka sig. Jag fick fira mässa med församlingen. Det fanns begränsningar och regler att ta hänsyn till och dem håller vi ändå gärna, för ATT få träffas är så viktigt. Fast man sitter glest i bänkarna så är man ändå tillsammans.

Om du inte var där, men ändå vill ta del av min predikan är det bara att klicka här så kommer du direkt till manuskriptet.

Känslan idag var ungefär den samma som när man träffar en gammal god vän man inte sett på ett tag, men ändå bara fortsätter från samma punkt som när man senast sågs. Det känns bra. Det som har varit behöver vi inte blicka tillbaka på. Nu har vi vänt ett blad i årens bok och så är det bara att börja fylla sidorna med nya tag. På måndag blir det en dag på kontoret och sen rullar det väl bara på, skulle jag tro.

Det blev inte av att ta några bilder idag, så här är en bild från maj 2020.

God jul!

      Inga kommentarer till God jul!

Det är något visst med julottan. Den ska vara tidigt och kyrkan ska vara full av tända ljus. Sången är kanske inte så strålande ur ouppsjungna strupar, men stämningen är oslagbar.

God jul!

 

 

Bilden är tagen 2019 i Houtskärs kyrka.

Loggar ut och loggar in.

      Kommentarer inaktiverade för Loggar ut och loggar in.

Den första februari började jag på ett nytt jobb. Sen tror jag att jag blinkade ett par gånger och plötsligt har nästan 11 månader gått! Jag överdriver lite, inte har dessa 11 månader gått riktigt bara i ett par ögonblinkningar, men som alltid i efterskott, känns det som att det gick fort.

Jobbet var på deltid och på distans för det mesta. Jag kan räkna mina Helsingforsresor på fingrarna, så allt för ofta var jag inte på plats på kontoret. Det var förstås skönt eftersom Helsingfors ligger så avsides, men samtidigt är det ju trist att jobba hemma och inte umgås med kollegorna på kaffe- och lunchraster. Allt har sina sidor.

Första gången jag var på kontoret i februari 2021 fångade jag utsikten på bild.

Det här jobbet har hela tiden varit menat som en mellanperiod, både för mig och för arbetsgivaren. Under det här året har situationen klarnat för båda parter och nu kan vi gå vidare med nya arrangemang. Det har helt enkelt varit ett så kallat win-win arrangemang!

De dagar då man tvivlar är det bra att plocka fram allt i livet som man efteråt förstår varit till det bästa. Det har funnits en plan, även om jag inte såg den från början. Jag kan se tillbaka på bra många gånger i mitt liv där jag först efteråt förstått hur alla till synes lösa trådar knutits ihop till något, kanske inte alltid vackert, men åtminstone fungerande.

Dessutom kan jag redan nu avslöja att jag på vårvintern är inbjuden till Petrus församlings Petrafrukost för att berätta om mitt livs lösa trådar. Håll utkik för mera info på nästa års sida om du är intresserad.

Nu får den här SoMe-redaktören logga ut och plocka ihop. Det är dags att damma av alban och ämbetsdräkten. Snart får jag fira högmässa med församlingen igen. Det blir ett gott nytt år!

Förväntningar inför jul

      Kommentarer inaktiverade för Förväntningar inför jul

Någon gång i somras fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hålla några aftonandakter i radion inför jul. Då visste jag inget om framtiden, vilket man förvisso aldrig gör, men tror sig göra. Jag svarade först att jag gärna funderade lite på saken, men i augusti svarade jag att det väl nog ska gå bra.

Sen fick tanken ligga och gro bak i huvudet på mig. Ibland när jag hade en tråkig stund funderade jag på vad jag skulle tala om i andakterna. Jag tänkte på de tre keramiktomtarna som står i mitt barndomshem. De som ser ut som Jenny Nyströms tomtar och absolut ska vara framme varje jul. Det var min moster i Sverige som någon gång i slutet av 1970-talet gav varsin åt mig och mina syskon. Mamma har försökt dela ut dem åt oss, men vi är överens om att tomtarna hör ihop och ska finnas i barndomshemmet.

Fast jag vände och vred på mina idéer kring tomtarna var det ingen idé som riktigt fick fart. Så jag gjorde som jag hört att man ska göra när man skriver. “Kill your darlings!” (Döda dina älsklingar) Jag dödade inte tomtarna, men nog idén om att ha dem med i andakterna.

Efter ett samtal med redaktören som jobbar med radioandakterna hittade jag ett frö som fick gro och växa till sig. Till slut kom dagen emot när andakterna skulle vara klara och det är vanligtvis min bästa inspiration. Jag skrev ner mina tankar och läste in andakterna.

Ikväll kommer den första i radion klockan 19.15. Efter kl. 19.30 finns andakten att lyssna till på Arenan eller läsa på min blogg. Det är bara att klicka på länkarna här nedan så kommer du rätt. Den följande andakterna publiceras samma tid, på varsin dag. (Tålamod!)

21.12.2021 Lyssna på Arenan eller läs manuset.
22.12.2021 Lyssna på Arenan eller läs manuset.
23.12.2021 Lyssna på Arenan eller läs manuset.

Äntligen kom beslutet

      4 kommentarer till Äntligen kom beslutet

Nu är det klart. Nu har domkapitlet slagit klubban i bordet och förordnat mig till kaplan i Houtskärs kapellförsamling från och med 1 januari 2022.

Dessutom är tjänsten som kyrkoherde lediganslagen i Väståbolands svenska församling. Det kommer att bli spännande att se vem alla som är intresserade och söker tjänsten. Det är inte ett alldeles enkelt jobb att vara kyrkoherde för den här utbredda församlingen, men intressant är det garanterat! Det är en församling med engagerade församlingsbor, förtroendevalda och anställda som vill ha en levande gemenskap på alla håll i församlingen. Så det finns en bra grund att starta från.

Jag har redan mötts av försynta, indirekta frågor om jag ska söka tjänsten som kyrkoherde. Det ska jag inte. För det första har jag nämligen alldeles nyss fått ett bra jobb jag vet att kommer att trivas med och för det andra är jag inte behörig för en kyrkoherdetjänst.